javascript is disabled, enable it otherwise the site will not work properly!

javascript est désactivé, activez-le sinon le site ne fonctionnera pas correctement !

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 2004

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 2004 var det 68:e i ordningen arrangerat av IIHF. Mästerskapet avgjordes i tre divisioner varav toppdivisionen med deltagande av de 16 bäst rankade landslagen spelades i Prag och Ostrava, Tjeckien 24 april–9 maj 2004.

För andra året i rad stod finalen mellan Kanada och Sverige. Kanada blev för andra gången i rad världsmästare efter finalseger mot Sverige och sjuttonde gången totalt (exklusive sex VM-titlar som vanns under gemensamma olympiska spel), medan USA vann brons efter vinst mot Slovakien i matchen om tredjepris, som efter mållöst resultat gick vidare till straffomgång där Slovakien missade två straffslag. Finalen var kontroversiell: Halvvägs in i första perioden och Sverige i ledning med 2–0 tacklade Kanadas Rob Niedermayer brutalt Peter Forsberg, vilket påverkade Forsbergs spel negativt. Niedermayer fick 2+10 minuters utvisning. Kanada vände sedan till en 5-3-seger.

De 12 lag som rankats i Division I, före detta B-VM, delades upp i två sex-lags grupper som spelades i Norge respektive Polen. Division II spelades i Spanien och Litauen, medan Division III avgjordes på Island.

Toppdivisionen

Det egentliga världsmästerskapet 2004 spelades i Tjeckien under perioden 24 april – 9 maj 2004. Två ishockeyhallar användes: Sazka Arena (numera O2 Arena) i Prag och ČEZ Aréna i Ostrava.

16 länder deltog i mästerskapet. Härav hade 13 lag kvalificerat sig genom att sluta blad de 13 första lagen vid Världsmästerskapet i ishockey för herrar 2003. Till dessa lag kvalificerade sig Japan via asiatiskt kval genom att slå Sydkorea med 4–1 i en kvalifikationsmatch i Tokyo. De sista två länderna, Kazakstan och Frankrike, kvalificerade sig genom att vinna sina respektive Division I grupper vid VM 2003.

Spelplatser

Gruppspel

De 16 lagen delades upp i fyra grupper à fyra lag. De tre bäst placerade från varje grupp gick vidare till mellanrundan, medan de sist placerade lagen från varje grupp fortsatte med spel i nedflyttningsserien.

Grupp A

Grupp B

Grupp C

Grupp D

Mellanrunda

Grupp E

Grupp F

Nedflyttningsserie

Slutspel

Slutspelet började den 5 maj då Sverige och Lettland respektive USA och Tjeckien möttes i kvartsfinal och följande dag Kanada och Finland respektive Slovakien och Schweiz. Semifinalerna spelades 8 maj och finalen och bronsmatchen 9 maj.

Skytteliga

Utmärkelser

IIHF:s val av bästa spelare

Målvakt: Ty Conklin
Back: Dick Tärnström
Forward: Dany Heatley

All star team

Målvakt: Henrik Lundqvist
Backar: Dick Tärnström, Zdeno Chara
Forwards: Ville Peltonen, Jaromír Jágr, Dany Heatley

Laguppställningar

Kanada

Roberto Luongo, Eric Brewer, Jay Bouwmeester, Jamie Heward, Brendan Morrison, Willie Mitchell, Shawn Horcoff, Justin Williams, Jeff Friesen, Dany Heatley, Jean-Pierre Dumont, Brenden Morrow, Matt Cooke, Steve Staios, Scott Niedermayer, Glen Murray, Jeff Shantz, Marc Denis, Jean-Sébastien Giguère, Patrice Bergeron, Rob Niedermayer, Daniel Brière, Derek Morris, Nick Schultz, Ryan Smyth

Sverige

Målvakter: Daniel Henriksson, Stefan Liv, Henrik Lundqvist
Backar: Christian Bäckman, Per Hållberg, Niclas Hävelid, Nicklas Lidström, Ronnie Sundin, Daniel Tjärnqvist, Dick Tärnström
Forwards: Niklas Andersson, Daniel Alfredsson, Per-Johan Axelsson, Johan Davidsson, Peter Forsberg, Jonathan Hedström, Jonas Höglund, Andreas Johansson, Jörgen Jönsson, Magnus Kahnberg, Michael Nylander, Samuel Påhlsson, Andreas Salomonsson, Fredrik Sjöström, Mathias Tjärnqvist

Danmark

Målvakter: Michael Madsen, Peter Hirsch, Jan Jensen
Backar: Jesper Duus, Daniel Nielsen, Jesper Damgaard, Morten Dahlmann, Christian Schioldan, Andreas Andreasen, Thomas Johnsen
Forwards: Thor Dresler, Bent Christensen, Bo Nordby Andersen, Mads True, Ronny Larsen, Frans Nielsen, Alexander Sundberg, Kim Staal, Michael Smidt, Jens Nielsen, Mike Grey, Kasper Degn, Morten Green, Nicolas Monberg

Division I

De tolv lagen som spelade om världsmästartiteln i Division I var indelade i två grupper à sex lag i varje, som spelade alla-mot-alla där de två gruppvinnarna kvalificerade sig till VM 2009. De två lag som slutade på sista plats i respektive grupp flyttades ned till Division II.

Grupp A

Grupp A spelades i Oslo, Norge.

Grupp B

Grupp B avgjordes i Gdansk, Polen.

Division II

De 12 lagen i Division II var indelade i två grupper à sex lag. De två gruppvinnarna från respektive grupp kvalificerade sig till VM Division I 2005. De två lagen som slutade sist i grupperna, flyttades ned i Division III.