Nationella dräkten

Nationella dräkten även kallad Svenska Nationella Klädedräkten och (första) Svenska dräkten togs fram år 1778 av Sveriges kung Gustav III för att förhindra lyxkonsumtion av i första hand importerade varor. Det förekom ekonomiska bekymmer bland adel och borgerskap, särskilt den senare, som i ökande takt tävlade i ett överdådigt klädmode. År 1938 fanns det åtminstone 200 dräkter bevarade.

Bakgrund

Dräktens ursprung

Den 16 februari 1778 skrev Gustaf III till landshövdingen i Stockholm län Jacob Johan Gyllenborg om orsakerna till varför han vill införa en nationel drägt. I sitt brev nämner Gustaf att flera av de överflödsförordningar som införts, samt även den uppmuntran till inhemsk fabriksproduktion som funnits, varit otillräckliga. Orsaken står att finna i människors behov och längtan efter utländska kläder, vilket kräver import av exempelvis dyrbara tyger:

Som lösning på detta ansåg kungen att en nationell dräkt behöver införas:

Ur detta citat kan vi även se att Gustaf redan nu meddelade om den nya uniform som skulle införas i krigsmakten i nationella dräktens snitt, och som kom att kallas uniform m/1779. Dessutom nämnde han att man skulle tillgängliggöra ritningar till dräkten, både den manliga och den kvinnliga.

Dräktens införande

Den 12 mars skrev Jacob Johan Gyllenborg en kungörelse över kungens vilja att införa den nya dräkten från och med den 28 april. Några punkter blir här tydliga:

• Kungen har tagit fram vissa färgkombinationer för dräkten som endast får användas av de personer som är presenterade vid hovet: en för vardag (svart med röd garnering), och en för gala (blå med vit garnering).
• Dräkten får inte bäras med tyg av brokota Sidentyger (med vilket menas flerfärgade tyger eller brokader), utan endast med enfärgade tyger
• För damer kan dräkten sys i siden, eller andra typer a tyg
• För herrdräkten är siden endast tillåtet vid hovet, men att siden kan användas för skärp och i foder
• Kungen och hans hov tänker anlägga dräkten från och med den 28 april, och uppmanade andra att följa detta exempel
• Att allmogen och tjänstefolk inte bör anlägga dräkten utan bibehålla den drägt de af ålder haft.

Samtida reaktioner

Utländska reaktioner

Idén väckte internationellt intresse, och särskilt i Frankrike var meningarna delade. Voltaire hade detta att säga om saken:

I en insändare i Götheborgs Allehanda från den 7 juli 1778 står det:

Svenska reaktioner

Damdräkten var en tidstypisk rokokokreation till vilken man enligt dåvarande sed skulle bära från höfterna utskjutande paniers under hellång kjol. Eftersom den ansågs sakna en distinkt design i jämförelse med andra vanliga dåtida klänningar blev den inte särskilt populär eller använd, annat än vid hovet i kungens åsyn. Puffärmarna, som blivit randiga, har överlevt i den svenska hovdräkten för kvinnor.

Herrdräkten, som hade särskilda kännetecken som skilde den i utseende från andra kostymer, och ansågs speciellt snygg, användes flitigt både under Gustavs regering och ett årtionde in i nästa under sonen Gustav IV Adolf. Den utvecklades som ett slags folkdräkt för stadsbor i Stockholm även sedan hovet och adeln övergett den.

Vissa färger, såsom svart med röd kant och ljusblå med vit kant, var reserverade för hovet, och det fanns stränga regler mot att använda alltför dyra yttertyger, foder och band. Dräkten återges avbildad i ett flertal samtida oljeporträtt och har kopierats i de större svenska teatrarnas klädkollektioner. Snittet på dräkten påverkade även militärmodet, och den nya uniform som Gustav III tog fram för Krigsmakten delar mycket av dess kännetecken. Denna uniform kallas uniform m/1779.

Reformen mottogs både positivt och negativt. Kungen utsatte 28 april som den dag då dräkten skulle införas och bäras av hans hov. Den 15 maj arrangerade han också en maskeradbal för borgerskapet på Operan, för att kontrollera att också denna klass följde förordningen. I utlandet blev reformen liknat vid en nationell maskerad, och i den holländska pressen sades att den 28 april skulle hela Sverige bli maskerat. Inom Sverige rådde visst missnöje inom både adeln och borgerskapet, som främst påverkades, då präster och bönder var undantagna. Hela projektet liknades även där med en maskerad. General C. G. Sinclair anmärkte:

Hedvig Elisabet Charlotta beskrev ett stort missnöje över att inte få följa det samtida modet, Eva Löwen uppträdde utmanande utan dräkten på en middagbjudning hos Carl Johan Ridderstolpe, allmänt missnöje rådde över den stora kostnaden, och Brita Horn anmärkte: Men lärer hans ambition vara att få alla sin undersåtar på gillstugan som säkert händer.

Det fanns dock många positiva svenska röster och Carl Christoffer Gjörwell skriver:

Galleri

Se även

• Uniform m/1779
• Ekolsundsdräkten
• Svensk furstlig dräkt
• Hovdräkt
• Sverigedräkten (där finns ytterligare en bild på variant av nationella dräkten)

Litteratur

• Claréen, A.G. (1778). Öfwer-Ståthållare-Embetets Kungörelse, angående rätta måttet och alntalet af Kläde och Sidentyg til then Swenska Nationella så wäl Mans som Fruntimmers Klädedrägten, samt then Taxa, hwarefter Skräddare här i Staden ega at undfå arbets-lön och det mera, som the uti silke, halfsiden-garn och tråd förskiuta för hwarje slags Klädning. Stockholm: Kongl. tryckeriet. Libris 20858268 
• Bergman, Eva (1938). Nationella dräkten: en studie kring Gustaf III:s dräktreform 1778. Nordiska museets handlingar, 0346-8585 ; 8. Stockholm: Nordiska museet. Libris 661670 

Referenser